Kapitel 9: Don Det, Laos

Var ska vi börja? Som vanligt ligger vi kraftigt efter i den dagliga agendan, kan bero på den dåliga internetuppkoplingen eller vår oförmåga att faktiskt skriva ett blogginlägg. I förra inlägget befann vi oss på en buss på väg till Phnom Phen, nu är vi i Laos. Låt oss därför åka tillbaka i tiden. 

Phnom Phen är en stor stad med många gator. Det går med andra ord inte att strosa fritt mellan sevärdheterna. Detta gjorde att vi blev igen kända bland tuktukförarna som de som  alltid försökte få en tuktuk för två dollar. Vi lyckades i ca 50 % av fallen. 

Phnom Phen var både en mysig och en sorglig stad med tanke på dess förflutna. Vi var och såg både på The Killing Fields och Tuong Sleng Genouscide Museeum. Det är helt otroligt hur ödmjuka och vänliga kambodjaner är med tanke på de verkligen fruktansvärda händelser som inträffade för dryga 30 år sedan. Samma känslor rörs upp som när man besöker nazisternas koncentrationsläger, grymheten hos Khmer Rouge var så stor att den var svår att ta in. 

Men den nya Phom Phen var fylld av liv. Den Ryska marknaden saknade ryssar, det omtalade nattlivet var svårt att hitta och National Museeum var faktiskt ganska skapligt. Efter att vi sett allt vi ville se tog vi vårt pick och pack, satte oss på en buss och åkte vidare. Denna gång till Don Det, Laos, en av de 4000 öarna som finns här. Bussresan var ovanligt smidig, även gränsövergången likaså. Att ta sig från bussen till färjan var dock lite knivigare då 40 personer med packning skulle knö sig in i en buss lika stor som en färdtjänstbuss i Sverige. Ni förstår problematiken, sex personer fick sitta på taket. 

Idag har vi bara tagit det lugnt, vaknat klockan 5 på morgonen av kalkoner med oklar psykisk åkomma, tubat längs floden och promenerat runt på ön. Här lär vi stanna i ett par tre dagar för att förbättra våran bränna som försvunnit under våra dagar på den kambodjanska landsbygden. Internet är knappt, på gränsen till obefintlig på den här ön så bli inte bittra om vi inte hör av oss. 

Dagens problem: Att strömmen är så stark att man faktiskt måste anstränga sig lite för att komma tillbaka till stranden med sin badring. 

Ha en bra femte februari,

Viatores