När man var liten ville alla barn, framför allt vi eller till och med kanske bara vi, bli delfinskötare. Den drömmen har dock inte riktigt förverkligats, däremot kan vi nu utöka vårt CV med ett Mahoutcertifikat! We now have a licence to ride an elephant! I teorin har vi nu alltså möjlighet att hyra en elefant och själva ge oss ut i djungeln vart som helst i Laos. I tre dagar har vi ridit elefant i djungeln utanför till Luang Prabang morgon, middag, kväll. Se det som ett drömridläger, till och med Lisa som är allergiker kunde njuta av hela kursen utan en snorig näsa. I kursen ingick helpension och bungalowsen som vi antog skulle vara högst primitiva visade sig bli rena lyxvistelsen: en dubbelsäng per person och en personlig guide/butler som ständigt såg till att vi var nöjda. Vi lärde oss styra med kommandon sittandes på våra egna elefanters nackar (ja vi fick en "egen" elefant; Pancake, Chocolat, Boomgn och Tomkhun) badade dessa söta små varelser, matade dem och gick på picknick i djungeln. Boun-Boun var ett uttryck våra instruktörer frekvent använde då vi skulle tvätta våra elefanter, vilket kort sagt innebar att skvätta ner oss med så mycket vatten som möjligt. Alltid lika uppskattat!
Under vår vistelse här i Laos har vi upptäckt smärre skillnader i både mentalitet och traditioner gentemot Sverige. För det första finns det inget som heter stress i det här landet. För det andra var det bara tio år sedan det blev förbjudet att kidnappa kvinnor för äktenskap. Detta skedde, och sker fortfarande ibland i de små byarna, av en av de tre folkgrupperna som kommer från norra Laos. Detta lärde vi oss i samband med att vi fick reda på att vår guide hade 15 syskon, hans mamma var av den bortrövade typen. Hemgift är även en självklarhet, i Laos betalar mannen till kvinnans familj. Detta resulterar i att om mannen vill ta ut skilsmässa blir det en ren förlustaffär, som vår guide uttryckte det ' No refund!' En populär lördags underhållning bland Laosmänniskorna( nej vi vet inte faktiskt inte hur man benämner en person från Laos i korrekt svenska) är att sitta vid floden och betta på vilken kajakandes-falang (utlänning) som kommer trilla i först, tyvärr så gjorde vi dom besvikna och höll oss i båten.
Innan vi gav oss ut på elefantäventyr så passade vi på att stanna till tre nätter i Luang Prabang, en mysig före detta kolonialstad som rymmer massor med mysiga och trevliga caféer och restauranger. Medan Petra och Jennifer den första dagen jobbade på att kurera sina halsar genom att mysa runt i staden passade Lisa och Elli på att ta sig en totalt 5 mil lång cykeltur till en grotta utanför staden. På vägen stannade dom även till i Whisky Villige, där lärde dom sig att whisky kan vara mer än bara alkohol. Om man tillsätter skorpion, groda, björnfötter, kobra eller varför inte en elefantpenis till whiskyn så har vips fått sig en medicin, alkoholister? För er som nu då nyfiket undrar vad whisky och en elefantpenis ska vara bra för så kan vi meddela att detta enligt tradition ska vara potensgivande, eller som guiden uttalade sig "it helps the man to get stronger, and women to get happier". Lisa och Elli tog mod till sig och smakade på skorpion whiskyn.
Dagen efter så var de dags för en matlagnings kurs i Laos mattraditioner. Vi fick följa med till marknaden och lära oss om alla deras konstiga mattillbehör för att sedan tillaga sju olika Lao måltider. På köpet så fick vi även en liten kokbok och återvände till hotellet glada och nöjda efter en skön dag.
Under vår vistelse i Luang Prabang sprang vi på Caroline, Jessika och Julia. Mycket trevligt. Nu är vi alla tillbaka i Vang Vieng, där vi även träffat Emma med Co. så totalt är vi nu 12 tjejer från Göteborg på plats här nere! Även om de är kul att träffa nya människor är de ännu roligare att träffa vänner man inte sätt på länge och detta är även den stora anledningen till att vi återvänt till Vang Vieng. Vi ska nu stanna här i totalt fyra dagar för att sedan ta oss till Vientiane för att hinna med flyget den andra mars.
söndag 26 februari 2012
lördag 18 februari 2012
Kapitel 11- Vang Vieng, Laos
Nu har halva vår tid här i Asien gått och stämningen i gruppen är ytterst tryckande... Jennifer har flytt rummet i all hast, Elli har stängt in sig på toaletten och Lisa sitter och gråter på golvet. Nej men skämt å sido, vi har de hur bra som helst, sabai sabai.
Just nu befinner vi oss i det ökända Vang Vieng och till er som inte har koll på vad de innebär så säger vi bara en sak, googla! Ett idiotiskt koncept men så fruktansvärt roligt.
Så till de som hänt innan vi kom hit. Vi lämnade Thakhek för några dagar sedan för att ta oss till huvudstaden Ventiene. Den svettiga lokalbussen som vi hade planerat att ta byttes av en slump ut mot en regeringsägd minibuss med air-con och engelsktalande chaufför, något ingen av oss klagade på då de både blev billigare och smidigare. Väl i Vientiane så hade vi ett ärende att uträtta, att boka flygbiljetter till Saigon. Sagt och gjort, vi flyger från Vientiane den 2 mars. I övrigt så var vårt största mission under våra två nätters vistelse i huvudstaden att planera in så många besök som möjligt på de två caféerna Joma och Scandinavian bakery. Att kunna ta sig en riktig fika som innefattar en riktig latte med semla, morotskaka eller paj är något som varit mycket saknat. Staden Vientiane har till skillnad från både Bangkok och Phnom Phen inte mycket att erbjuda turistmässigt så för att fördriva tiden och väga upp för vårt stora kaloriintag passade vi på även att ta en sväng till gymmet. Efter att inte ha tränat sedan vi åkte kan man säga att vi alla var lätt mörbultade dagen efter...
Dagens problem- När man inte lyckas skrubba bort de stämplar och texter man får på tubingen.
Dagens tips- Off! myggsprej kan även hålla borta människor.
Hoppas ni som är lediga njuter av sportlovet och är försiktiga i backarna!
Viatores
Just nu befinner vi oss i det ökända Vang Vieng och till er som inte har koll på vad de innebär så säger vi bara en sak, googla! Ett idiotiskt koncept men så fruktansvärt roligt.
Så till de som hänt innan vi kom hit. Vi lämnade Thakhek för några dagar sedan för att ta oss till huvudstaden Ventiene. Den svettiga lokalbussen som vi hade planerat att ta byttes av en slump ut mot en regeringsägd minibuss med air-con och engelsktalande chaufför, något ingen av oss klagade på då de både blev billigare och smidigare. Väl i Vientiane så hade vi ett ärende att uträtta, att boka flygbiljetter till Saigon. Sagt och gjort, vi flyger från Vientiane den 2 mars. I övrigt så var vårt största mission under våra två nätters vistelse i huvudstaden att planera in så många besök som möjligt på de två caféerna Joma och Scandinavian bakery. Att kunna ta sig en riktig fika som innefattar en riktig latte med semla, morotskaka eller paj är något som varit mycket saknat. Staden Vientiane har till skillnad från både Bangkok och Phnom Phen inte mycket att erbjuda turistmässigt så för att fördriva tiden och väga upp för vårt stora kaloriintag passade vi på även att ta en sväng till gymmet. Efter att inte ha tränat sedan vi åkte kan man säga att vi alla var lätt mörbultade dagen efter...
Dagens problem- När man inte lyckas skrubba bort de stämplar och texter man får på tubingen.
Dagens tips- Off! myggsprej kan även hålla borta människor.
Hoppas ni som är lediga njuter av sportlovet och är försiktiga i backarna!
Viatores
lördag 11 februari 2012
Kapitel 10 - Thakhek, Laos
"Tja tja bloggen" så, då va det ur systemet, tro inte att det kommer igen.
Nu har vi precis varit och besökt Kong Lor Cave, en 7,5 km lång grotta. Efter en skumpig bussresa på tre timmar, i kanske det lyxigaste fordonet sen Thai Air, kom vi fram till grottmynningen på denna fantastiska grotta. Vi blev tilldelade två ranka träkanoter som tog in redigt med vatten, och så for vi uppströms in i grottan. Att kanoterna läckte var inte så konstigt då vi senare såg att de drog, med handkraft, upp dem för de små forsarna längst floden. Inga taljor där inte. Det var sjukt spännande att åka in i grottans mörker som endast skingrades av ljuset från våra guiders pannlampor, som för övrigt drevs av bilbatterier. Vi såg massor av stalaktiter och stalagmiter, Petra och Ellie fick lära sig skillnaden mellan dessa två, som växte samman från både golv till tak. Grottan hade dessutom naturlig Air Con, vilket va uppskattat av samtliga resenärer i gruppen. Det var verkligen en otrolig Lao Experience.
Som ni kanske redan listat ut, har vi åter igen förflyttat oss till ny ort. Denna gång till staden Thakhek som ligger ganska så långt norr om ön Don Det i 4000 Islands. På denna lilla ö i Mekongflodsdeltat, fastnade vi i en dryg vecka. Drygt va det i alla fall inte. Vi tillbringade dagarna med att äta, sola, bada och sova (mycket att skylla på Malaronetabbletterna). Det låter kanske som att vi bara slappade på stranden men vi tog oss även tid att vara lite aktiva. Vi både promenerade och cyklade runt öarna samt tubade. Vi bokade även en heldag med kajaking längst floden för att titta på två vattenfall, varav ett var det största i sydostasien, samt spana efter de sällsynta floddelfinerna Irrawaddi. Det finns bara 200 kvar i världen och av dessa fanns endast tio i området. Vi var lyckliga som lyckligtvis lyckades se tre stycken (sa vi att vi var lyckliga). Kort sagt, dagen var lyckad.
Kvällarna spenderades med indisk mat på vår favoritrestaurang Jasmine, spelet The Ring of Fire och senare när alla barer och restaurangen stängt (klockan 23.00) samlades i princip alla på ön runt lägerelden på den lilla stranden på Sunrise-sidan. Detta var verkligen en härlig avslutning på dagarna. Vid brasan satt vi i allt från två timmar fram till småtimmarna med en Beerlao i handen, gitarrsång och riktigt skönt umgänge från alla tänkbara nationaliteter. Vi har kommit fram till att israeler är ett underskattat folk, de är verkligen hur goa som helst. Dock verkar det som om killarna inte äger några tröjor, definitivt inget vi klagar på efter deras tre års obligatoriska militärtjänstgöring.
Imorgon ska vi återigen parkera våra rumpor på bussarnas imitationsläderbeklädda säten och fara vidare, nu mot huvudstaden Vientiane och därefter mot det omtalade Vang Vieng. Resan dit lär som vanligt bli skumpig men förhoppningsvis har bussen den här gången ac.
Gårdagens problem: När man vaknar av grisar som skriker då de lastas in i bussens tomma bagageutrymme. Hönorna och geten hade det dock värre, de fick sitta på taket. Ytterst oklart om de var kvar när vi klev av.
Hoppas ni har det bra där hemma!
Kramar Viatores
Nu har vi precis varit och besökt Kong Lor Cave, en 7,5 km lång grotta. Efter en skumpig bussresa på tre timmar, i kanske det lyxigaste fordonet sen Thai Air, kom vi fram till grottmynningen på denna fantastiska grotta. Vi blev tilldelade två ranka träkanoter som tog in redigt med vatten, och så for vi uppströms in i grottan. Att kanoterna läckte var inte så konstigt då vi senare såg att de drog, med handkraft, upp dem för de små forsarna längst floden. Inga taljor där inte. Det var sjukt spännande att åka in i grottans mörker som endast skingrades av ljuset från våra guiders pannlampor, som för övrigt drevs av bilbatterier. Vi såg massor av stalaktiter och stalagmiter, Petra och Ellie fick lära sig skillnaden mellan dessa två, som växte samman från både golv till tak. Grottan hade dessutom naturlig Air Con, vilket va uppskattat av samtliga resenärer i gruppen. Det var verkligen en otrolig Lao Experience.
Som ni kanske redan listat ut, har vi åter igen förflyttat oss till ny ort. Denna gång till staden Thakhek som ligger ganska så långt norr om ön Don Det i 4000 Islands. På denna lilla ö i Mekongflodsdeltat, fastnade vi i en dryg vecka. Drygt va det i alla fall inte. Vi tillbringade dagarna med att äta, sola, bada och sova (mycket att skylla på Malaronetabbletterna). Det låter kanske som att vi bara slappade på stranden men vi tog oss även tid att vara lite aktiva. Vi både promenerade och cyklade runt öarna samt tubade. Vi bokade även en heldag med kajaking längst floden för att titta på två vattenfall, varav ett var det största i sydostasien, samt spana efter de sällsynta floddelfinerna Irrawaddi. Det finns bara 200 kvar i världen och av dessa fanns endast tio i området. Vi var lyckliga som lyckligtvis lyckades se tre stycken (sa vi att vi var lyckliga). Kort sagt, dagen var lyckad.
Kvällarna spenderades med indisk mat på vår favoritrestaurang Jasmine, spelet The Ring of Fire och senare när alla barer och restaurangen stängt (klockan 23.00) samlades i princip alla på ön runt lägerelden på den lilla stranden på Sunrise-sidan. Detta var verkligen en härlig avslutning på dagarna. Vid brasan satt vi i allt från två timmar fram till småtimmarna med en Beerlao i handen, gitarrsång och riktigt skönt umgänge från alla tänkbara nationaliteter. Vi har kommit fram till att israeler är ett underskattat folk, de är verkligen hur goa som helst. Dock verkar det som om killarna inte äger några tröjor, definitivt inget vi klagar på efter deras tre års obligatoriska militärtjänstgöring.
Imorgon ska vi återigen parkera våra rumpor på bussarnas imitationsläderbeklädda säten och fara vidare, nu mot huvudstaden Vientiane och därefter mot det omtalade Vang Vieng. Resan dit lär som vanligt bli skumpig men förhoppningsvis har bussen den här gången ac.
Gårdagens problem: När man vaknar av grisar som skriker då de lastas in i bussens tomma bagageutrymme. Hönorna och geten hade det dock värre, de fick sitta på taket. Ytterst oklart om de var kvar när vi klev av.
Hoppas ni har det bra där hemma!
Kramar Viatores
lördag 4 februari 2012
Kapitel 9: Don Det, Laos
Var ska vi börja? Som vanligt ligger vi kraftigt efter i den dagliga agendan, kan bero på den dåliga internetuppkoplingen eller vår oförmåga att faktiskt skriva ett blogginlägg. I förra inlägget befann vi oss på en buss på väg till Phnom Phen, nu är vi i Laos. Låt oss därför åka tillbaka i tiden.
Phnom Phen är en stor stad med många gator. Det går med andra ord inte att strosa fritt mellan sevärdheterna. Detta gjorde att vi blev igen kända bland tuktukförarna som de som alltid försökte få en tuktuk för två dollar. Vi lyckades i ca 50 % av fallen.
Phnom Phen var både en mysig och en sorglig stad med tanke på dess förflutna. Vi var och såg både på The Killing Fields och Tuong Sleng Genouscide Museeum. Det är helt otroligt hur ödmjuka och vänliga kambodjaner är med tanke på de verkligen fruktansvärda händelser som inträffade för dryga 30 år sedan. Samma känslor rörs upp som när man besöker nazisternas koncentrationsläger, grymheten hos Khmer Rouge var så stor att den var svår att ta in.
Men den nya Phom Phen var fylld av liv. Den Ryska marknaden saknade ryssar, det omtalade nattlivet var svårt att hitta och National Museeum var faktiskt ganska skapligt. Efter att vi sett allt vi ville se tog vi vårt pick och pack, satte oss på en buss och åkte vidare. Denna gång till Don Det, Laos, en av de 4000 öarna som finns här. Bussresan var ovanligt smidig, även gränsövergången likaså. Att ta sig från bussen till färjan var dock lite knivigare då 40 personer med packning skulle knö sig in i en buss lika stor som en färdtjänstbuss i Sverige. Ni förstår problematiken, sex personer fick sitta på taket.
Idag har vi bara tagit det lugnt, vaknat klockan 5 på morgonen av kalkoner med oklar psykisk åkomma, tubat längs floden och promenerat runt på ön. Här lär vi stanna i ett par tre dagar för att förbättra våran bränna som försvunnit under våra dagar på den kambodjanska landsbygden. Internet är knappt, på gränsen till obefintlig på den här ön så bli inte bittra om vi inte hör av oss.
Dagens problem: Att strömmen är så stark att man faktiskt måste anstränga sig lite för att komma tillbaka till stranden med sin badring.
Ha en bra femte februari,
Viatores
Phnom Phen är en stor stad med många gator. Det går med andra ord inte att strosa fritt mellan sevärdheterna. Detta gjorde att vi blev igen kända bland tuktukförarna som de som alltid försökte få en tuktuk för två dollar. Vi lyckades i ca 50 % av fallen.
Phnom Phen var både en mysig och en sorglig stad med tanke på dess förflutna. Vi var och såg både på The Killing Fields och Tuong Sleng Genouscide Museeum. Det är helt otroligt hur ödmjuka och vänliga kambodjaner är med tanke på de verkligen fruktansvärda händelser som inträffade för dryga 30 år sedan. Samma känslor rörs upp som när man besöker nazisternas koncentrationsläger, grymheten hos Khmer Rouge var så stor att den var svår att ta in.
Men den nya Phom Phen var fylld av liv. Den Ryska marknaden saknade ryssar, det omtalade nattlivet var svårt att hitta och National Museeum var faktiskt ganska skapligt. Efter att vi sett allt vi ville se tog vi vårt pick och pack, satte oss på en buss och åkte vidare. Denna gång till Don Det, Laos, en av de 4000 öarna som finns här. Bussresan var ovanligt smidig, även gränsövergången likaså. Att ta sig från bussen till färjan var dock lite knivigare då 40 personer med packning skulle knö sig in i en buss lika stor som en färdtjänstbuss i Sverige. Ni förstår problematiken, sex personer fick sitta på taket.
Idag har vi bara tagit det lugnt, vaknat klockan 5 på morgonen av kalkoner med oklar psykisk åkomma, tubat längs floden och promenerat runt på ön. Här lär vi stanna i ett par tre dagar för att förbättra våran bränna som försvunnit under våra dagar på den kambodjanska landsbygden. Internet är knappt, på gränsen till obefintlig på den här ön så bli inte bittra om vi inte hör av oss.
Dagens problem: Att strömmen är så stark att man faktiskt måste anstränga sig lite för att komma tillbaka till stranden med sin badring.
Ha en bra femte februari,
Viatores
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)