Om vi tyckte Hong Kongs flygplats var stor så hade vi ju ändå inte kommit till Beijing Intetnational Airport. Här är det expresståg som gäller mellan de tre olika terminalerna. När vi kom fram var Beijings landskap lika kargt och ruggigt som Göteborg i februari, minus regnet förstås. Till vår förtjusning var de flesta skyltar endast på kinesiska och vi blev alltid nekad taxi då vi inte kunde tala kinesiska. Lösning: tunnelbana, kroppsspråk och hjälpsamma kineser!
Är det något ställe vi varit effektiva i så har det ändå varit Beijing. Så mycket mat så lite tid! Förutom att ha ätit specialiteterna som Pekinganka, hotpot, lokala bageristånd (vi behöver detoxa när vi kommer hem..) åt vi även på det första privatägda bolaget i Kina. Då restaurangen var omöjlig att hitta fick vi tillsist hjälp av en ytterst trevlig svarttaxichaufför som tog oss till den pittoreska hutongen. Friskt vågat, mycket vunnet! Vi rullade där ifrån om man säger så.
Utöver våra kulinariska upplevelser har vi även passat på att avverka de största sevärdheterna i Beijing. Vi såg Himmelska fridens torg, Den förbjudna staden, Lamatemplet och Tempel of Heaven. Den sistnämnda var dock en miss i protokollet, Pärleporten stängde 45 min innan vi kom dit, men parken var väldigt trevlig! Vi checkade också av tredje underverket på den här resan, The Great Wall. Vi åkte till den delen där Mongolerna bröt igenom muren och satte punkt för en dynasti (som vi inte kommer ihåg). Det var jobbigare än förväntat att ta sig upp för muren men det var värt mödan då vi satt på toppen och njöt av vårsolen. Några andra mindre historiska och heliga saker vi såg var jättepandor och Olympia staden, dock väldigt mäktigt. Lisa och Jennifer försökte sig även på att se en flaggcermonin på Himmelska fridens torg och Maos Mausoleum. De gick upp kl. 5 på morgonen för att precis missa flaggcermonin och för att sedan köa i två timmar i bitter kyla bara för att inse att de glömt ID-kort och alltså inte kunde komma in. Men de var ändå inte bittra för det nej! Att se ca 4000 kineser köa för att se sin landsfader döda kropp var helt klart en upplevelse i sig. Friskt vågat, inte mycket vunnet.
De här var inte de enda sevärdheterna, det visade sig att vi var en lika stor sevärdhet i sig och vi finns numera med i otaliga kinesiska fotoalbum. Fuck us, we're famous!
Sevärdheter och mat i alla ära, men finns det något som gör fyra tjejer extremt glada så är det ändå shopping. Vi spenderade två och en halv dag med aggressivt prutande och tårögda försäljare. Efter nogrann planering slapp vi alla att betala övervikt något vi är mycket tacksamma för.
Vi är fortfarande imponerade av Kinas känsla för struktur och ordning men den har också gått oss lite på nerverna. Speciellt det där med censur på internet. Vi har inte kunnat komma åt vår blogg, Facebook och Lisa hade även svårt att komma åt sin mail.
Något annat som vi har råkat ut för här i Kina är ett final call, detta trots att vi var på flygplatsen hela 2,5 h innan avgång. Att behöva springa från gaten till planet är inget vi rekommenderar... Vi har helt enkelt blivit så bra på att fördriva tiden att vi glömmer av den. Något som kan bli ytterst problematiskt nu när vi kommer hem!
Dagens tips: Gå till närmaste lyxhotell med dörrvakt för att lyckas ta en taxi. Kinesiska taxichaufförer ogillar turister.
Dagens problem: När kakorna och bakverken är för billiga (ca 1 kr/st) och för goda för vårdat eget bästa!
Nu sitter vi på Kastrup och väntar på vårt sista flyg hem. 104 dagar och 103 nätter har nu passerat sedan vi klev på vårt första flyg.
Snipp Snapp Snut så var sagan slut... för denna gången!
Viatores
fredag 13 april 2012
Kapitel 16 - Kinas luftrum
Tidigt på morgonen den 1 april anlände vi till Hongkong smutsiga, skabbiga och trötta efter vår två dagar långa resa från Hanoi. Vi hade i förväg hyrt en lägenhet/rum i Tsim Tsa Tsui området på Kowloon sidan som visade sig vara perfekt då de låg väldigt centralt. Första dagen ägnades till att duscha av oss resdammet och utforska dem närmast liggande shoppinggatorna och galleriorna. Efter tre månader på stränder och i djungel var det lite utav en chock att komma till metropolen Hongkong. Det känns lite surrealistiskt att vi i våran fina backpacker utstyrsel gick runt på gator omringade av Prada, Bvlgari och Christian Loubotin butiker. Med de sagt måste vi även nämna att vi har hållit i skor för 35 000 kr.
Förutom att strosa runt på shoppinggatorna och spendera pengar kunde vi under vår vistelse även klämma in lite tid för sevärdheter. Första dagen gick vi på Avenue of Stars och spanade in utsidan på konstmuseet samtidigt som vi beundrade alla byggnader på Hongkong sidan. Andra dagen tog vi Star Ferry över till Hongkong ön för att sedan, efter lite letande, ta oss på buss 260 mot Stanley Market och Lisas gamla hoods. För Lisa blev detta en äkta nostalgitripp när vi gick på Stanley Market, fikade på Delifrance och passerade Amerikan Club. Inget slår dock den barnsliga min hon fick när hon såg skylten 18 Tai Tam Rd, hennes gamla adress. Senare på kvällen passade vi även på att se Symphony of Ligths, en stor ljusshow av Hongkongs skyskrapor.
Nästa morgon väcktes Petra av 18 rosa ballonger, tre sjungande vänner och en marängschwiss (utan maränger). Efter att ha intagit den energirika frukosten begav vi oss till Times Square och kvarteren runt omkring för lite mer shopping. Vi testade även tunnelbanan för första gången och vi måste säga att vi är imponerade, så smidigt och lätt att hitta trots att vi befann oss i en mångmiljon stad. Västtrafik släng dig i väggen! Nöjda med dagens fynd men ack så trötta i fötterna kom vi tillbaks till vår lägenhet bara för att hinna duscha och byta om till våra nya outfits innan kvällens födelsedags firande. Om det är någonting vi vet att Petra har saknat så är det kött, därför intogs födelsedagsmiddagen på Hard Rock Café Hongkong där födelsedags barnet åt så mycket att hon inte kunde dricka drinkar sen. En planeringsmiss från födelsedagskommitéen. Firandet fortsatte i det ökända partydistriktet Lang Kwai Fung där vi dansade till sent på natten.
Dagen efter vaknade vi med än tröttare fötter än dagen innan. Men detta lät vi inte hindra oss från att ge oss ut i asfaltsdjungeln. Vi tog oss till Victoria Peak där vi trots våra värkande fötter promenerade tre kilometer runt peaken och beskådade den vackra utsikten fram till skymningen. På kvällen dinerade vi i Hongkongs Soho, ett mycket trevligt avslut på vår Hongkong vistelse.
Nu sitter vi på flygplanet på väg till Peking, vårt sista stopp innan hemfärden. Bussar och tåg i all ära men flyg har sin charm den med, speciellt som Hongkongs flygplats är en sevärdhet i sig. Nämnas bör att vi checkade in vårt bagage på Hongkongs Centralstationen, alltså innan vi ens satt oss på expresståget till flygplatsen. Vi stoppas inte från att förvånas över denna stads struktur och ordning. Vi försöker stöka till de så gott de går men de verkar vara omöjligt.
I Kina har vi, som de ser ut nu, inte Facebook så vill ni nå oss är de mail som gäller!
Dagens tips: Big Mac Co. kostar bara 19 kr, bland de billigaste målen vi hittat i stan.
Dagens problem: När man av misstag tjuvåker på tunnelbanan och sen inte kommer ut förrän man betalat full färd avgift.
Hej svej leverpastej (något somliga av oss saknar)
Viatores
Förutom att strosa runt på shoppinggatorna och spendera pengar kunde vi under vår vistelse även klämma in lite tid för sevärdheter. Första dagen gick vi på Avenue of Stars och spanade in utsidan på konstmuseet samtidigt som vi beundrade alla byggnader på Hongkong sidan. Andra dagen tog vi Star Ferry över till Hongkong ön för att sedan, efter lite letande, ta oss på buss 260 mot Stanley Market och Lisas gamla hoods. För Lisa blev detta en äkta nostalgitripp när vi gick på Stanley Market, fikade på Delifrance och passerade Amerikan Club. Inget slår dock den barnsliga min hon fick när hon såg skylten 18 Tai Tam Rd, hennes gamla adress. Senare på kvällen passade vi även på att se Symphony of Ligths, en stor ljusshow av Hongkongs skyskrapor.
Nästa morgon väcktes Petra av 18 rosa ballonger, tre sjungande vänner och en marängschwiss (utan maränger). Efter att ha intagit den energirika frukosten begav vi oss till Times Square och kvarteren runt omkring för lite mer shopping. Vi testade även tunnelbanan för första gången och vi måste säga att vi är imponerade, så smidigt och lätt att hitta trots att vi befann oss i en mångmiljon stad. Västtrafik släng dig i väggen! Nöjda med dagens fynd men ack så trötta i fötterna kom vi tillbaks till vår lägenhet bara för att hinna duscha och byta om till våra nya outfits innan kvällens födelsedags firande. Om det är någonting vi vet att Petra har saknat så är det kött, därför intogs födelsedagsmiddagen på Hard Rock Café Hongkong där födelsedags barnet åt så mycket att hon inte kunde dricka drinkar sen. En planeringsmiss från födelsedagskommitéen. Firandet fortsatte i det ökända partydistriktet Lang Kwai Fung där vi dansade till sent på natten.
Dagen efter vaknade vi med än tröttare fötter än dagen innan. Men detta lät vi inte hindra oss från att ge oss ut i asfaltsdjungeln. Vi tog oss till Victoria Peak där vi trots våra värkande fötter promenerade tre kilometer runt peaken och beskådade den vackra utsikten fram till skymningen. På kvällen dinerade vi i Hongkongs Soho, ett mycket trevligt avslut på vår Hongkong vistelse.
Nu sitter vi på flygplanet på väg till Peking, vårt sista stopp innan hemfärden. Bussar och tåg i all ära men flyg har sin charm den med, speciellt som Hongkongs flygplats är en sevärdhet i sig. Nämnas bör att vi checkade in vårt bagage på Hongkongs Centralstationen, alltså innan vi ens satt oss på expresståget till flygplatsen. Vi stoppas inte från att förvånas över denna stads struktur och ordning. Vi försöker stöka till de så gott de går men de verkar vara omöjligt.
I Kina har vi, som de ser ut nu, inte Facebook så vill ni nå oss är de mail som gäller!
Dagens tips: Big Mac Co. kostar bara 19 kr, bland de billigaste målen vi hittat i stan.
Dagens problem: När man av misstag tjuvåker på tunnelbanan och sen inte kommer ut förrän man betalat full färd avgift.
Hej svej leverpastej (något somliga av oss saknar)
Viatores
lördag 31 mars 2012
Kapitel 15 - Nanning, China
Ojojoj, nu har det hänt så mycket sedan vi skrev blogginlägg. Var ska vi börja? Vi tar det hela i kronologisk ordning.
Vi hoppade av bussen i Hoi An tidigt på morgonen för nästan två veckor sedan. Efter en timme he vi redan hunnit hitta och checka in på ett hotell samt hunnit hitta ett passande skredderi med ett flertal glada kvinnor som gärna tog på sig utmaningen att sy upp våra kläder. Inte så lite kläder heller. Det blev en galaklänning och en och annan kavaj var, under tiden i Hoi An passade Ellie även på att sy upp en tjol och Lisa spatserar nu stolt runt i ett utav hennes custom made tygskor. Lycka!
Förutom de 200 helt fantastiska skrädderierna är Hoi An en riktigt vietnamesisk pärla. Endast 20 minuters cykeltur bort fanns en riktig paradis strand, lång som fan, men staden i sig var även den riktigt mysig. På kvällarna lystes den gamla stadskärnan upp av mängder med färgglada rislampor i alla diverse storlekar och former. Fyra dagar senare och tusen kronor fattigare lämnade vi Hoi an för nya äventyr, mer specifikt huvudstaden Hanoi.
Efter den nitton timmar långa bussfärden norr ut välkomnades vi av ett dimmig och kyligare Hanoi. Efter en liten omväg med taxametern hamnade vi på det mycket populära Hanoi backpacker hostel. Hostelet hade verkligen allt en backpacker kan önska sig. Datorer, internet, biljardbord, tv-hörna, sackosäckar, gratis frukost, en stor och livlig bar fylld av glada resenärer. Det var även här vi för förta gången under vår resa sov i ett dorm med andra människor, helt okej faktiskt! Det var också här vi bokade vår något galna tur till Halong Bay.
Halong Bay är ett utav naturens sju underverk. I kristallblått, något kyligt (vi talar av egen erfarenhet) vatten sticker höga öar upp, allt omslutet av en mystisk dimma. Som taget ur Avatar. Våra kära guide/party priest såg till att alla ombord var på gott humör under den två dagar långa turen. Till vår stora förtjusning fick vi tjocka täcken att sova under då det fortfarande är tidig vår här uppe.
Trötta men glada återvände vi till hostelet bara för att nästa dag bege oss upp i de vietnamesiska bergen till den lilla staden Sapa på 1100 m höjd. Vi lämnade Hanoi med natttåget, en för oss ny farkost, dock med samma färdkost som vanligt. Om vi tyckte det var kyligt i Hanoi var det inget mot det som mötte oss i Sapa när vi klev av tåget tidigt på morgonen. Med våra nyinköpta halsdukar och dubbla tröjor började vi trekkingen mot bergsbyn där vi skulle spendera natten hos en familj som tillhörde Tay stammen. Förutom vår lilla trupp hade vi sällskap av en amerikan och en irländare som hade en tendens att försvinna konstant. Den en mil långa vandringen gick förvånansvärt bra med tanke på vår tillfälligt nersatta kondition. Några som inte hade dålig kondition var det dussin stamkvinnor som envisades med att följa oss hela vägen för att sedan sälja sitt mycket fina handgjorda krimskrams. När vi kom fram till vår värd för natten fick vi lite tid att leka med barnen och dricka te. Senare på kvällen serverades en riktig festmåltid avec vin de rice. Vår värdinna gjorde allt för att vi skulle få i oss så mycket risbrännvin som möjligt, vilket vi var tacksamma för då vi både blev varma och sov gott hela natten. Turen slutade som den började på ett natttåg och vi återvände ytterligare en gång till Hanoi och vårt kära hostel.
Vi hade inte jättemycket tid i själva staden Hanoi men vi hann ändå med att se en Water-puppet show och besöka vårt favorit café Jo Ma's. Detta betyder att vi varit på alla Jo Ma's caféer i hela Asien. Starkt jobbat tjejer! Hanoi är en mysig stad med som alla andra asiatiska storstäder galen trafik, nudelsoppa stånd och random galna människor.
Efter att ha haft en sista måltid i Vietnam på en indisk restaurang med nyfunna vänner, hoppade vi redan samma dag som vi kom tillbaks från Sapa på ett natttåg till Nanning, Kina. Det är där vi befinner oss i skrivande stund väntades på en nattbuss som ska ta oss till Hong Kong. Den ursprungliga planen var att vi skulle ta tåget men eftersom det bara fanns stå (!) biljetter för den tolvtimmar långa tågresan kändes det nödvändigt att kolla andra alternativ. Speciellt som nattens sömn stördes av att vi två gånger väcktes och var tvungna att gå ur tåget och få stämplar ut ur Vietnam och in i Kina. Att komma ut ur Vietnam tog en och en halv timme medans att komma in i Kina tog ca tio minuter. Äntligen ett land med fungerande myndigheter!
Dagens problem: När man köper för mycket chips och Oreo's som färdkost på nattåget.
Dagens tips: Haka på den gamle kvicke kinesen med träkäpp, han VET vart man ska.
Ha det bäst där hemma!
Viatores
Vi hoppade av bussen i Hoi An tidigt på morgonen för nästan två veckor sedan. Efter en timme he vi redan hunnit hitta och checka in på ett hotell samt hunnit hitta ett passande skredderi med ett flertal glada kvinnor som gärna tog på sig utmaningen att sy upp våra kläder. Inte så lite kläder heller. Det blev en galaklänning och en och annan kavaj var, under tiden i Hoi An passade Ellie även på att sy upp en tjol och Lisa spatserar nu stolt runt i ett utav hennes custom made tygskor. Lycka!
Förutom de 200 helt fantastiska skrädderierna är Hoi An en riktigt vietnamesisk pärla. Endast 20 minuters cykeltur bort fanns en riktig paradis strand, lång som fan, men staden i sig var även den riktigt mysig. På kvällarna lystes den gamla stadskärnan upp av mängder med färgglada rislampor i alla diverse storlekar och former. Fyra dagar senare och tusen kronor fattigare lämnade vi Hoi an för nya äventyr, mer specifikt huvudstaden Hanoi.
Efter den nitton timmar långa bussfärden norr ut välkomnades vi av ett dimmig och kyligare Hanoi. Efter en liten omväg med taxametern hamnade vi på det mycket populära Hanoi backpacker hostel. Hostelet hade verkligen allt en backpacker kan önska sig. Datorer, internet, biljardbord, tv-hörna, sackosäckar, gratis frukost, en stor och livlig bar fylld av glada resenärer. Det var även här vi för förta gången under vår resa sov i ett dorm med andra människor, helt okej faktiskt! Det var också här vi bokade vår något galna tur till Halong Bay.
Halong Bay är ett utav naturens sju underverk. I kristallblått, något kyligt (vi talar av egen erfarenhet) vatten sticker höga öar upp, allt omslutet av en mystisk dimma. Som taget ur Avatar. Våra kära guide/party priest såg till att alla ombord var på gott humör under den två dagar långa turen. Till vår stora förtjusning fick vi tjocka täcken att sova under då det fortfarande är tidig vår här uppe.
Trötta men glada återvände vi till hostelet bara för att nästa dag bege oss upp i de vietnamesiska bergen till den lilla staden Sapa på 1100 m höjd. Vi lämnade Hanoi med natttåget, en för oss ny farkost, dock med samma färdkost som vanligt. Om vi tyckte det var kyligt i Hanoi var det inget mot det som mötte oss i Sapa när vi klev av tåget tidigt på morgonen. Med våra nyinköpta halsdukar och dubbla tröjor började vi trekkingen mot bergsbyn där vi skulle spendera natten hos en familj som tillhörde Tay stammen. Förutom vår lilla trupp hade vi sällskap av en amerikan och en irländare som hade en tendens att försvinna konstant. Den en mil långa vandringen gick förvånansvärt bra med tanke på vår tillfälligt nersatta kondition. Några som inte hade dålig kondition var det dussin stamkvinnor som envisades med att följa oss hela vägen för att sedan sälja sitt mycket fina handgjorda krimskrams. När vi kom fram till vår värd för natten fick vi lite tid att leka med barnen och dricka te. Senare på kvällen serverades en riktig festmåltid avec vin de rice. Vår värdinna gjorde allt för att vi skulle få i oss så mycket risbrännvin som möjligt, vilket vi var tacksamma för då vi både blev varma och sov gott hela natten. Turen slutade som den började på ett natttåg och vi återvände ytterligare en gång till Hanoi och vårt kära hostel.
Vi hade inte jättemycket tid i själva staden Hanoi men vi hann ändå med att se en Water-puppet show och besöka vårt favorit café Jo Ma's. Detta betyder att vi varit på alla Jo Ma's caféer i hela Asien. Starkt jobbat tjejer! Hanoi är en mysig stad med som alla andra asiatiska storstäder galen trafik, nudelsoppa stånd och random galna människor.
Efter att ha haft en sista måltid i Vietnam på en indisk restaurang med nyfunna vänner, hoppade vi redan samma dag som vi kom tillbaks från Sapa på ett natttåg till Nanning, Kina. Det är där vi befinner oss i skrivande stund väntades på en nattbuss som ska ta oss till Hong Kong. Den ursprungliga planen var att vi skulle ta tåget men eftersom det bara fanns stå (!) biljetter för den tolvtimmar långa tågresan kändes det nödvändigt att kolla andra alternativ. Speciellt som nattens sömn stördes av att vi två gånger väcktes och var tvungna att gå ur tåget och få stämplar ut ur Vietnam och in i Kina. Att komma ut ur Vietnam tog en och en halv timme medans att komma in i Kina tog ca tio minuter. Äntligen ett land med fungerande myndigheter!
Dagens problem: När man köper för mycket chips och Oreo's som färdkost på nattåget.
Dagens tips: Haka på den gamle kvicke kinesen med träkäpp, han VET vart man ska.
Ha det bäst där hemma!
Viatores
fredag 23 mars 2012
Kapitel 14 - Nah Trang, Vietnam
Nu sitter vi ihopklämda längst bak i en sleeping bus på väg till Hoi An. Motorn fungerar som en utmärkt stjärtvärmare samt massagestol och nödprovianten består av Oreos, vårat glas är alltid halvfullt. Men tillbaks till vad vi ägnat de senaste elva dagarna åt.
I Mui Ne spenderade vi en knapp vecka. Förutom att fira födelsedagar och ligga på stranden tog vi även en dagstur till Fairy Stream samt både White och Red sand dunes. Strömmen var väldigt mysig men kanske inte så älvlik, liknade mer en brun sörja. Dock var bergen och färgskiftningarna i sanden väldigt fina. De stora sanddynerna vi senare kom till var betydligt mer äventyrliga. Här lurades turister att köpa sand boards och högljudda fyrhjulingar att ta sig runt på. Vi bestämde oss för att testa en "sand board" som mer liknar en stjärtlapp än en bräda. Men men, vi hade grymt kul ändå, dock inte lika roligt som den stora vietnamesiska släkten bredvid oss hade då de iakttog våra försök att ta oss ner för sanddynerna. Vietnameser har verkligen världens underbaraste skratt, männen fnittrar som små skolflickor på tolv år. Dock är sanddynerna en farlig plats för flipflops. Petras gick den onda döden till mötes då sanddynerna svalde dem hela. Endast en gick att rädda.
Mui Ne var verkligen en mysig stad, ännu bättre hade det varit om man plockat bort alla ryssar. Ryssar, ryssar, ryssar. Vart man än skådade såg man och hörde endast ryssar. Inget fel på ryssar i sig förutom att de är oförskämda och buffliga. Trots detta hittade vi två supergoa kitesurfande tjejer, Meg från Kanada och Mimmi från Värnamo. Vi hade mycket kul tillsammans! Tråkigt var dock att Jeffes kamera blev stulen och med den 2000 osparade bilder, suck säger vi bara!
Då vi kände oss klara med Mui Ne var det bara att hoppa på bussen och dra vidare norröver, den här gången till Nha Trang. "Party like a GI on the beaches of Nha Trang", nattlivet innehöll både den klassiska backpackerbaren Why Not och den betydligt mer luxuösa Sailor Club vid strandkanten. Förutom ett bra nattliv kunnde Nha Trang även erbjuda en härlig strand med fantastiska vågor som gjorde sitt yttersta för att slita av oss våra bikinis. Vi passade även på att bli tio år igen och springa runt i en vatten/nöjespark. När man sedan hängde upp och ner i en Spin Rock liknande attraktion med solnedgången över Nha Trang tänkte vi: "Today is a good day to die!"
Av alla fantastiska turer vi gjort denna fantastiska resa var den vi gjorde till öarna utanför Nha Trang helt klart i en klass för sig. Den idylliska turen började med att vi och ett trettiotal medelålders amerikaner, ryssar och vietnameser baxades in i en buss. Alla blev tilldelade varsin ljusblå truckerkeps med trycket Long Pho Tourist för att alla skulle känna gemenskap och inte gå vilse. För att ytterligare stärka banden hölls allsångslekar av guiden. När vi väl anlände till öarna var schemat fullspäckat med animal shows, strutsmatande, rådjursklappande och inplanerad tid på stranden. Den mest absurda ögonblicket var ändå när den tyllkjolsbeklädda björnen körde runt på en moppe. Det var stående ovationer och bravorop från den ryska publiken. Inte riktigt en sådan tur som vi förväntat oss, men likväl en Vietnamese experience.
I Nha Trang mötte vi även nya ansikten, vänner hemifrån och bekantingar från tidigare destinationer, ingen nämnd ingen klämd! Vi gillade staden starkt.
Dagens problem: När Snurre Sprätt hemsöker ens drömmar; Lisas nattliga äventyr stör resterande resenärers sömncykel.
Dagens tips: Babypuder is still the shit.
Nattinatti, nu blir det sömn här bak i bussen!
Viatores
I Mui Ne spenderade vi en knapp vecka. Förutom att fira födelsedagar och ligga på stranden tog vi även en dagstur till Fairy Stream samt både White och Red sand dunes. Strömmen var väldigt mysig men kanske inte så älvlik, liknade mer en brun sörja. Dock var bergen och färgskiftningarna i sanden väldigt fina. De stora sanddynerna vi senare kom till var betydligt mer äventyrliga. Här lurades turister att köpa sand boards och högljudda fyrhjulingar att ta sig runt på. Vi bestämde oss för att testa en "sand board" som mer liknar en stjärtlapp än en bräda. Men men, vi hade grymt kul ändå, dock inte lika roligt som den stora vietnamesiska släkten bredvid oss hade då de iakttog våra försök att ta oss ner för sanddynerna. Vietnameser har verkligen världens underbaraste skratt, männen fnittrar som små skolflickor på tolv år. Dock är sanddynerna en farlig plats för flipflops. Petras gick den onda döden till mötes då sanddynerna svalde dem hela. Endast en gick att rädda.
Mui Ne var verkligen en mysig stad, ännu bättre hade det varit om man plockat bort alla ryssar. Ryssar, ryssar, ryssar. Vart man än skådade såg man och hörde endast ryssar. Inget fel på ryssar i sig förutom att de är oförskämda och buffliga. Trots detta hittade vi två supergoa kitesurfande tjejer, Meg från Kanada och Mimmi från Värnamo. Vi hade mycket kul tillsammans! Tråkigt var dock att Jeffes kamera blev stulen och med den 2000 osparade bilder, suck säger vi bara!
Då vi kände oss klara med Mui Ne var det bara att hoppa på bussen och dra vidare norröver, den här gången till Nha Trang. "Party like a GI on the beaches of Nha Trang", nattlivet innehöll både den klassiska backpackerbaren Why Not och den betydligt mer luxuösa Sailor Club vid strandkanten. Förutom ett bra nattliv kunnde Nha Trang även erbjuda en härlig strand med fantastiska vågor som gjorde sitt yttersta för att slita av oss våra bikinis. Vi passade även på att bli tio år igen och springa runt i en vatten/nöjespark. När man sedan hängde upp och ner i en Spin Rock liknande attraktion med solnedgången över Nha Trang tänkte vi: "Today is a good day to die!"
Av alla fantastiska turer vi gjort denna fantastiska resa var den vi gjorde till öarna utanför Nha Trang helt klart i en klass för sig. Den idylliska turen började med att vi och ett trettiotal medelålders amerikaner, ryssar och vietnameser baxades in i en buss. Alla blev tilldelade varsin ljusblå truckerkeps med trycket Long Pho Tourist för att alla skulle känna gemenskap och inte gå vilse. För att ytterligare stärka banden hölls allsångslekar av guiden. När vi väl anlände till öarna var schemat fullspäckat med animal shows, strutsmatande, rådjursklappande och inplanerad tid på stranden. Den mest absurda ögonblicket var ändå när den tyllkjolsbeklädda björnen körde runt på en moppe. Det var stående ovationer och bravorop från den ryska publiken. Inte riktigt en sådan tur som vi förväntat oss, men likväl en Vietnamese experience.
I Nha Trang mötte vi även nya ansikten, vänner hemifrån och bekantingar från tidigare destinationer, ingen nämnd ingen klämd! Vi gillade staden starkt.
Dagens problem: När Snurre Sprätt hemsöker ens drömmar; Lisas nattliga äventyr stör resterande resenärers sömncykel.
Dagens tips: Babypuder is still the shit.
Nattinatti, nu blir det sömn här bak i bussen!
Viatores
tisdag 6 mars 2012
Kapitel 13 - Mui Ne, Vietnam
Vi hann med flyget så nu befinner vi oss i Vietnam mer specifikt i Mui Ne. Mui Ne ligger på Vietnams sydöstra kust, en fem timmars bussresa från Saigon. Efter drygt en och en halv månad med endast bad i Mekong floden längtade vi alla efter att ännu en gång att ha salt i håret och sand mellan tårna och Mui Ne gjorde oss inte besvikna. Stranden välkomnade oss med stekhet sand, starkt solsken som fick våra bleka rumpor att lukta bacon och minst 50 st kitesurfare som fyllde himlen och stranden och vattnet ( beroende på hur bra de var) med sina färgglada kiter.
Igår var en special day för two very special girls, Elli och den två timmar yngre Jeffe (denna informationen bringade stor skada till Jeffes självkänsla då hon trott i nio veckor att hon var äldst) firade sin 20 års dag. Dagen började med skönsång av Lisa och Petra samt frukost i sängen, färsk mango och melon. Dessutom fick födelsedagsbarnen varsin present, Elli fick en passisonsfrukt och Jeffe en avokado. Presenterna var till synes enkla men ytterst uppskattade. Dagen fortsatte med ett långt pass av hårt slappande på stranden och mer mat. Vid skymningen var det dags att ta på sig finkläderna och då menar vi verkligen FIN kläder, så snofsiga har vi inte varit på hela resan. Kvällen inleddes med fördrink på stranden i månljuset sen bar det av till en restaurang vid vattnet där vi frossade i grillade räkor, fisk och krabba. Den kulinariska upplevelsen avslutades med rysk födelsedagssång och tårta med stort T. En födelsedag att minnas!
En annan födelsedag att komma ihåg är när Caroline och Lisa firade sin tvilling födelsedag i Vang Vieng. Värt att nämna är att Caroline och Lisa inte är tvillingar och ingen utav dom fyller år i februari. Men vem bryr sig om detaljer? Inte vi och inte någon annan i Vang Vieng heller. 'Födelsedagen' blev iallafall ordentligt firad av ALLA och vi tolv tjejer blev ökända som the birthday twins and friends. Kul dag, kul kväll. Det blev ett tårfyllt farväl sen då de tre göteborgska tjejgängen gick skilda vägar.
Våran väg ledde oss till Vientiane och sen vidare till Ho Chi Minh. Ho Chi Minh är verkligen en asiatisk storstad med allt vad det innebär, aggressiv trafik, nudelstånd och random knäppa saker och människor. Vi bodde på ett jättemysigt hotel som hette och ägdes av Madam Cuc. Det bästa med hotellet var att det ingick frukost dessutom nudelsoppa och vårrullar till middag, vårullarna var deep deep fried men ack så goda! Vi gjorde också en del shopping framförallt på The Body Shop men även lite lyxigare inköp i Ho Chi Minhs lyxiga varuhus. Kvällarna spenderades på plaststolar på Gatan med en god(!) tiotusen dong öl det vill säga 3,27 svenska riksdaler. Det var även här vi träffade våra kanadensiska grannar från Don Det i Laos. Snacka om att världen är liten! Förutom yoghurt space, en frusen yoghurt bar (vi har fått inspiration till en affärsidé, någon som vill investera?) så passade vi på att besöka två ställen som berättar en stor del om Vietnams historia, Cu Chi tunnels och War museum. Mycket intressant eftersom man fick se hur Vietnam och dess befolkning hade för syn på amerikanerna och deras agerande, krig är verkligen fruktansvärt hemskt för alla inblandade men eftersom det även användes biologiska vapen fick de konsekvenser för kommande generationer i Vietnam. När vi ändå pratar om tråkigheter så var Elli riktigt nära att bli av med sin handväska, men hon agerade hardcore. Svor och skrek åt tjuven som blev så rädd att han under flykten tappade sina flippflopp, en eloge till Elli! Allt som allt tyckte vi mycket om Ho Chi Minh.
Nu ska vi snart bege oss ner till stranden för att äta majs och fläkta oss i sjöbrisen.
Dagens problem : När man måste akta sig för hunkiga kitesurfare när man ska bada.
Dagens tips: Under din födelsedag bli vän med en manager till en kitesurfingskola så att man får gratis intruduktion till kitesurfing. På fredag blir det surf!
Saltiga pussar och kramar till er där hemma!
Viatores
Igår var en special day för two very special girls, Elli och den två timmar yngre Jeffe (denna informationen bringade stor skada till Jeffes självkänsla då hon trott i nio veckor att hon var äldst) firade sin 20 års dag. Dagen började med skönsång av Lisa och Petra samt frukost i sängen, färsk mango och melon. Dessutom fick födelsedagsbarnen varsin present, Elli fick en passisonsfrukt och Jeffe en avokado. Presenterna var till synes enkla men ytterst uppskattade. Dagen fortsatte med ett långt pass av hårt slappande på stranden och mer mat. Vid skymningen var det dags att ta på sig finkläderna och då menar vi verkligen FIN kläder, så snofsiga har vi inte varit på hela resan. Kvällen inleddes med fördrink på stranden i månljuset sen bar det av till en restaurang vid vattnet där vi frossade i grillade räkor, fisk och krabba. Den kulinariska upplevelsen avslutades med rysk födelsedagssång och tårta med stort T. En födelsedag att minnas!
En annan födelsedag att komma ihåg är när Caroline och Lisa firade sin tvilling födelsedag i Vang Vieng. Värt att nämna är att Caroline och Lisa inte är tvillingar och ingen utav dom fyller år i februari. Men vem bryr sig om detaljer? Inte vi och inte någon annan i Vang Vieng heller. 'Födelsedagen' blev iallafall ordentligt firad av ALLA och vi tolv tjejer blev ökända som the birthday twins and friends. Kul dag, kul kväll. Det blev ett tårfyllt farväl sen då de tre göteborgska tjejgängen gick skilda vägar.
Våran väg ledde oss till Vientiane och sen vidare till Ho Chi Minh. Ho Chi Minh är verkligen en asiatisk storstad med allt vad det innebär, aggressiv trafik, nudelstånd och random knäppa saker och människor. Vi bodde på ett jättemysigt hotel som hette och ägdes av Madam Cuc. Det bästa med hotellet var att det ingick frukost dessutom nudelsoppa och vårrullar till middag, vårullarna var deep deep fried men ack så goda! Vi gjorde också en del shopping framförallt på The Body Shop men även lite lyxigare inköp i Ho Chi Minhs lyxiga varuhus. Kvällarna spenderades på plaststolar på Gatan med en god(!) tiotusen dong öl det vill säga 3,27 svenska riksdaler. Det var även här vi träffade våra kanadensiska grannar från Don Det i Laos. Snacka om att världen är liten! Förutom yoghurt space, en frusen yoghurt bar (vi har fått inspiration till en affärsidé, någon som vill investera?) så passade vi på att besöka två ställen som berättar en stor del om Vietnams historia, Cu Chi tunnels och War museum. Mycket intressant eftersom man fick se hur Vietnam och dess befolkning hade för syn på amerikanerna och deras agerande, krig är verkligen fruktansvärt hemskt för alla inblandade men eftersom det även användes biologiska vapen fick de konsekvenser för kommande generationer i Vietnam. När vi ändå pratar om tråkigheter så var Elli riktigt nära att bli av med sin handväska, men hon agerade hardcore. Svor och skrek åt tjuven som blev så rädd att han under flykten tappade sina flippflopp, en eloge till Elli! Allt som allt tyckte vi mycket om Ho Chi Minh.
Nu ska vi snart bege oss ner till stranden för att äta majs och fläkta oss i sjöbrisen.
Dagens problem : När man måste akta sig för hunkiga kitesurfare när man ska bada.
Dagens tips: Under din födelsedag bli vän med en manager till en kitesurfingskola så att man får gratis intruduktion till kitesurfing. På fredag blir det surf!
Saltiga pussar och kramar till er där hemma!
Viatores
söndag 26 februari 2012
Kapitel 12 - Vang Vieng, Laos
När man var liten ville alla barn, framför allt vi eller till och med kanske bara vi, bli delfinskötare. Den drömmen har dock inte riktigt förverkligats, däremot kan vi nu utöka vårt CV med ett Mahoutcertifikat! We now have a licence to ride an elephant! I teorin har vi nu alltså möjlighet att hyra en elefant och själva ge oss ut i djungeln vart som helst i Laos. I tre dagar har vi ridit elefant i djungeln utanför till Luang Prabang morgon, middag, kväll. Se det som ett drömridläger, till och med Lisa som är allergiker kunde njuta av hela kursen utan en snorig näsa. I kursen ingick helpension och bungalowsen som vi antog skulle vara högst primitiva visade sig bli rena lyxvistelsen: en dubbelsäng per person och en personlig guide/butler som ständigt såg till att vi var nöjda. Vi lärde oss styra med kommandon sittandes på våra egna elefanters nackar (ja vi fick en "egen" elefant; Pancake, Chocolat, Boomgn och Tomkhun) badade dessa söta små varelser, matade dem och gick på picknick i djungeln. Boun-Boun var ett uttryck våra instruktörer frekvent använde då vi skulle tvätta våra elefanter, vilket kort sagt innebar att skvätta ner oss med så mycket vatten som möjligt. Alltid lika uppskattat!
Under vår vistelse här i Laos har vi upptäckt smärre skillnader i både mentalitet och traditioner gentemot Sverige. För det första finns det inget som heter stress i det här landet. För det andra var det bara tio år sedan det blev förbjudet att kidnappa kvinnor för äktenskap. Detta skedde, och sker fortfarande ibland i de små byarna, av en av de tre folkgrupperna som kommer från norra Laos. Detta lärde vi oss i samband med att vi fick reda på att vår guide hade 15 syskon, hans mamma var av den bortrövade typen. Hemgift är även en självklarhet, i Laos betalar mannen till kvinnans familj. Detta resulterar i att om mannen vill ta ut skilsmässa blir det en ren förlustaffär, som vår guide uttryckte det ' No refund!' En populär lördags underhållning bland Laosmänniskorna( nej vi vet inte faktiskt inte hur man benämner en person från Laos i korrekt svenska) är att sitta vid floden och betta på vilken kajakandes-falang (utlänning) som kommer trilla i först, tyvärr så gjorde vi dom besvikna och höll oss i båten.
Innan vi gav oss ut på elefantäventyr så passade vi på att stanna till tre nätter i Luang Prabang, en mysig före detta kolonialstad som rymmer massor med mysiga och trevliga caféer och restauranger. Medan Petra och Jennifer den första dagen jobbade på att kurera sina halsar genom att mysa runt i staden passade Lisa och Elli på att ta sig en totalt 5 mil lång cykeltur till en grotta utanför staden. På vägen stannade dom även till i Whisky Villige, där lärde dom sig att whisky kan vara mer än bara alkohol. Om man tillsätter skorpion, groda, björnfötter, kobra eller varför inte en elefantpenis till whiskyn så har vips fått sig en medicin, alkoholister? För er som nu då nyfiket undrar vad whisky och en elefantpenis ska vara bra för så kan vi meddela att detta enligt tradition ska vara potensgivande, eller som guiden uttalade sig "it helps the man to get stronger, and women to get happier". Lisa och Elli tog mod till sig och smakade på skorpion whiskyn.
Dagen efter så var de dags för en matlagnings kurs i Laos mattraditioner. Vi fick följa med till marknaden och lära oss om alla deras konstiga mattillbehör för att sedan tillaga sju olika Lao måltider. På köpet så fick vi även en liten kokbok och återvände till hotellet glada och nöjda efter en skön dag.
Under vår vistelse i Luang Prabang sprang vi på Caroline, Jessika och Julia. Mycket trevligt. Nu är vi alla tillbaka i Vang Vieng, där vi även träffat Emma med Co. så totalt är vi nu 12 tjejer från Göteborg på plats här nere! Även om de är kul att träffa nya människor är de ännu roligare att träffa vänner man inte sätt på länge och detta är även den stora anledningen till att vi återvänt till Vang Vieng. Vi ska nu stanna här i totalt fyra dagar för att sedan ta oss till Vientiane för att hinna med flyget den andra mars.
Under vår vistelse här i Laos har vi upptäckt smärre skillnader i både mentalitet och traditioner gentemot Sverige. För det första finns det inget som heter stress i det här landet. För det andra var det bara tio år sedan det blev förbjudet att kidnappa kvinnor för äktenskap. Detta skedde, och sker fortfarande ibland i de små byarna, av en av de tre folkgrupperna som kommer från norra Laos. Detta lärde vi oss i samband med att vi fick reda på att vår guide hade 15 syskon, hans mamma var av den bortrövade typen. Hemgift är även en självklarhet, i Laos betalar mannen till kvinnans familj. Detta resulterar i att om mannen vill ta ut skilsmässa blir det en ren förlustaffär, som vår guide uttryckte det ' No refund!' En populär lördags underhållning bland Laosmänniskorna( nej vi vet inte faktiskt inte hur man benämner en person från Laos i korrekt svenska) är att sitta vid floden och betta på vilken kajakandes-falang (utlänning) som kommer trilla i först, tyvärr så gjorde vi dom besvikna och höll oss i båten.
Innan vi gav oss ut på elefantäventyr så passade vi på att stanna till tre nätter i Luang Prabang, en mysig före detta kolonialstad som rymmer massor med mysiga och trevliga caféer och restauranger. Medan Petra och Jennifer den första dagen jobbade på att kurera sina halsar genom att mysa runt i staden passade Lisa och Elli på att ta sig en totalt 5 mil lång cykeltur till en grotta utanför staden. På vägen stannade dom även till i Whisky Villige, där lärde dom sig att whisky kan vara mer än bara alkohol. Om man tillsätter skorpion, groda, björnfötter, kobra eller varför inte en elefantpenis till whiskyn så har vips fått sig en medicin, alkoholister? För er som nu då nyfiket undrar vad whisky och en elefantpenis ska vara bra för så kan vi meddela att detta enligt tradition ska vara potensgivande, eller som guiden uttalade sig "it helps the man to get stronger, and women to get happier". Lisa och Elli tog mod till sig och smakade på skorpion whiskyn.
Dagen efter så var de dags för en matlagnings kurs i Laos mattraditioner. Vi fick följa med till marknaden och lära oss om alla deras konstiga mattillbehör för att sedan tillaga sju olika Lao måltider. På köpet så fick vi även en liten kokbok och återvände till hotellet glada och nöjda efter en skön dag.
Under vår vistelse i Luang Prabang sprang vi på Caroline, Jessika och Julia. Mycket trevligt. Nu är vi alla tillbaka i Vang Vieng, där vi även träffat Emma med Co. så totalt är vi nu 12 tjejer från Göteborg på plats här nere! Även om de är kul att träffa nya människor är de ännu roligare att träffa vänner man inte sätt på länge och detta är även den stora anledningen till att vi återvänt till Vang Vieng. Vi ska nu stanna här i totalt fyra dagar för att sedan ta oss till Vientiane för att hinna med flyget den andra mars.
lördag 18 februari 2012
Kapitel 11- Vang Vieng, Laos
Nu har halva vår tid här i Asien gått och stämningen i gruppen är ytterst tryckande... Jennifer har flytt rummet i all hast, Elli har stängt in sig på toaletten och Lisa sitter och gråter på golvet. Nej men skämt å sido, vi har de hur bra som helst, sabai sabai.
Just nu befinner vi oss i det ökända Vang Vieng och till er som inte har koll på vad de innebär så säger vi bara en sak, googla! Ett idiotiskt koncept men så fruktansvärt roligt.
Så till de som hänt innan vi kom hit. Vi lämnade Thakhek för några dagar sedan för att ta oss till huvudstaden Ventiene. Den svettiga lokalbussen som vi hade planerat att ta byttes av en slump ut mot en regeringsägd minibuss med air-con och engelsktalande chaufför, något ingen av oss klagade på då de både blev billigare och smidigare. Väl i Vientiane så hade vi ett ärende att uträtta, att boka flygbiljetter till Saigon. Sagt och gjort, vi flyger från Vientiane den 2 mars. I övrigt så var vårt största mission under våra två nätters vistelse i huvudstaden att planera in så många besök som möjligt på de två caféerna Joma och Scandinavian bakery. Att kunna ta sig en riktig fika som innefattar en riktig latte med semla, morotskaka eller paj är något som varit mycket saknat. Staden Vientiane har till skillnad från både Bangkok och Phnom Phen inte mycket att erbjuda turistmässigt så för att fördriva tiden och väga upp för vårt stora kaloriintag passade vi på även att ta en sväng till gymmet. Efter att inte ha tränat sedan vi åkte kan man säga att vi alla var lätt mörbultade dagen efter...
Dagens problem- När man inte lyckas skrubba bort de stämplar och texter man får på tubingen.
Dagens tips- Off! myggsprej kan även hålla borta människor.
Hoppas ni som är lediga njuter av sportlovet och är försiktiga i backarna!
Viatores
Just nu befinner vi oss i det ökända Vang Vieng och till er som inte har koll på vad de innebär så säger vi bara en sak, googla! Ett idiotiskt koncept men så fruktansvärt roligt.
Så till de som hänt innan vi kom hit. Vi lämnade Thakhek för några dagar sedan för att ta oss till huvudstaden Ventiene. Den svettiga lokalbussen som vi hade planerat att ta byttes av en slump ut mot en regeringsägd minibuss med air-con och engelsktalande chaufför, något ingen av oss klagade på då de både blev billigare och smidigare. Väl i Vientiane så hade vi ett ärende att uträtta, att boka flygbiljetter till Saigon. Sagt och gjort, vi flyger från Vientiane den 2 mars. I övrigt så var vårt största mission under våra två nätters vistelse i huvudstaden att planera in så många besök som möjligt på de två caféerna Joma och Scandinavian bakery. Att kunna ta sig en riktig fika som innefattar en riktig latte med semla, morotskaka eller paj är något som varit mycket saknat. Staden Vientiane har till skillnad från både Bangkok och Phnom Phen inte mycket att erbjuda turistmässigt så för att fördriva tiden och väga upp för vårt stora kaloriintag passade vi på även att ta en sväng till gymmet. Efter att inte ha tränat sedan vi åkte kan man säga att vi alla var lätt mörbultade dagen efter...
Dagens problem- När man inte lyckas skrubba bort de stämplar och texter man får på tubingen.
Dagens tips- Off! myggsprej kan även hålla borta människor.
Hoppas ni som är lediga njuter av sportlovet och är försiktiga i backarna!
Viatores
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)