Kapitel 8- battambang
Nu sitter vi på ytterligare en buss, den här gången på väg till huvudstaden i Kambodja, Phnom Phen. För tre dagar sedan anlände vi till staden Battambang, Kambodjas näst största stad. Transportsträckan mellan Siem Reap och Battambang var överraskande nog inte med buss, utan med flodbåt. Elli var lite skeptisk mot att ta båten då hon inte fann någon flod som gick från Siam Reap till Battambang. Hon visade sig ha rätt i sin skepsis då det vi åkte på mer liknade en bäck än en flod. Till slut, efter 8 timmar sittandes på båttaket i stekande sol utan solkräm kom vi fram, en aning solkyssta. Båtturen var helt fantastisk man fick bara vara uppmärksam på snärtande grenar och bambupinnar som stack upp ur vattnet. Vi såg förutom massor utav fiskebyar en död krokodil (!) som låg och guppade i ån.
Battambang är en gammal fransk kolonialstad, stämningen här är avslappnad och i själva staden finns det kanske inte jättemycket att göra. Trots detta har vi ändå hunnit med att kolla in Killing Cave, ett av många spår från Khmer Rouge, Bamboo Train, den mysiga kambodjanska landsbygden med de sötaste barnen samt Bat Cave. Den sistnämnda var en upplevelse utan dess like. Efter en hel dag i tuktuk tog vår chaufför oss upp för ett berg, fram till en stor grottmynning där vi inväntade skymningen. Som på beställning hördes ett öronbedövande fladder och mer än 6 miljoner fladdermöss sköt ur grottan. Stanken var inte nådig samt de små dropparna av fladdermuskiss som regnade över oss var kanske inget vi ska skryta med, men förutom detta var det helt fantastiskt. Elli och Jeffe var dock snäppet coolare och vågade hålla i en väldigt aggressiv fladdermus i sina händer -awesome!
Men om vi åker tillbaka i tiden...
Vi besökte ju dom helt fantastiska templen i Angkor. Eftersom man hinner med ganska många tempel under tre dagar berättar vi bara om våra favoriter.
1. Ta Prohm ( Tomb Raider templet). Detta tempel var vårt absoluta favorittempel och verkligen som tagit ur en äventyrsfilm med mäktiga djungelträd som står på de gamla ruinerna. Vi fick också en miniguide tour till alla scenerna i filmen, så vi kände oss Laura Croft allihopa när vi klättrade runt bland ruinerna.
2. Angkor Wat i soluppgången. Det var värt att gå upp klockan fyra på morgonen för att se det mäktigaste av de mäktigaste spegla sig i dammen i soluppgången. Angkor Wat är templens tempel med sina fem gigantiska och otroligt utsmyckade torn och beskrivande historier inristade på hundra meter långa väggar, hatten av för alla hantverkare. Vi var först på plats och fick därför riktigt grymma platser allra längst fram vid strandkanten. Där satt vi med färska baguetter och en god kaffe latte i handen och inväntade soluppgången, hur mäktigt var inte det så säg. Det var verkligen bara vi, Angkor Wat och om vi tittade bakom oss, 500 andra turister med blinkande blixtar.
3. På tredje plats, sist men absolut inte minst, Angkor Thom. Nästan lika trolskt som Ta Prohm, men med 216 jättestora stenansikten som log ner på en med ett leende värt Mona Lisas. Helt otroligt, och Jeffe kände sig extremt busig då hon petade ett utav ansiktena i näsan.
Efter tre dagar av tempeltittande hade vi blivit rätt mätta på tempel och bestämde oss för att utforska Siem Reap, och när vi säger utforska menar vi gå i affärer. Vi hamnade även mitt uppe i firandet av Australia Day (Stray-ha Day som alla exalterade australiensare konstant basunerade ut). Mycket spännande, firandet går ut på att dricka så mycket som möjligt i princip, mycket likt det svenska midsommarfirandet.
Dagens problem: När rabiata gäss attackerar ens anklar då man försöker ta kort på de fina templen.
Dagens tips: Ta dig tid att umgås med den vänliga lokalbefolkningen, men se upp för galna gamla tanter som klämmer på en. Lisa och Jennifer blev antastade och då vi frågade guiden varför ryckte hon på axlarna och hade ett lika stort frågetecken i pannan som vi.
Ha det bra hemma i snön, vi saknar det inte.
Kramar
Viatores
tisdag 31 januari 2012
tisdag 24 januari 2012
Kapitel 7 - Siam Reap, Kambodja
Vi har återigen tagit vårt pick och pack och flyttat på oss till en ny stad, suplajs suplajs som större delen av asiens befolkning skulle säga (rullande rrrr eller r generellt är svårt att uttala). För närvarande beffinner vi oss i Siam Reap i norra Kambodja, kanske mera känt som staden nära de berömda templerna Angkor Wat. Färden hit skedde under gårdagsnatten och vi anlände hela men trötta kl. 06:15 i morse. Efter andra försöket lyckades vi hitta två lediga rum på "The Golden Fish Guesthouse" för hela 30 dollar per natt, amerikanska dollar menar vi då. Efter att första kvällen i Sihanoukville varit tvungna att betala 85000 real för middagen insåg vi att det finns en anledning till att alla i detta land använder dollar. Realen fyller dock en viktig funktion eftersom man här inte har mynt, om man köper något som kostar 50 cent och betalar med en endollarsedel så får man istället 2000 real tillbaka.
Efter att ha installerat oss på rummen bar det av till ett av de sammanlagt tre templen som vi skulle besöka för dagen. Dessa tempel tillhör de äldsta men även minsta och planen är att vi under tre dagar ska försöka besöka några av alla de templen som finns runt Siam Reap. På de äldsta av dagens tempel sprang vi på en fd. munk och numera lärare som var ivrig att träna sin engelska. Yam visade oss runt på skolområdet och berättade om de olika vanor som munkarna hade samt hur de samverkade med den övriga befolklingen i området. Skolan han undervisade på var öppen för alla, hemlösa som föräldralösa. Vår facination var stor men inget slår hans reaktion då vi berättade att vi i Sverige inte lagar mat över öppen eld och i de flesta fall inte ens med gas. Även efter att Jennifer och Lisa med gester och ord försökt förklara hur en spis fungerar, var frågetecknet fortfarande lika tydligt skrivet i hans panna. Han kunde dock dra slutsatsen att Sverige var ett mycket utvecklat land. Tempeltrippen med våra kära Tuk Tuk förare avslutades med en kaotisk båtfärd på floden genom den hupphöjda fiskebyn med hus på över 10 meters höga styltor, detta för att undervika de kraftiga variationerna i vattenmassor under monsunperioden.
De sista dagarna vid kambodjas kust passade vi på att sola lite extra på stranden, cykla, besöka Riam Nationalpark samt övernatta ute på ön Koh Rong Samloem som ligger två timmar från Sihanoukville med båt. Koh Rong Samloem är definitift en paradis ö med stort P. Här fanns absolut inget annat att göra än att utforska ön, ligga på den helt tomma sandstranden, snorkla, läsa bok i hängmattan eller varför inte bara njuta av den underbara utsikten och ta in lugnet. Med allt detta sagt så är de kanske inte helt överraskande att de enbart fanns elektricitet mellan kl 19:00 till 23:00 med de enda syftet att lysa upp "uppehållsrummet" samt vägen till och från våra bungalows. Nymodigheter som dusch har ännu inte nått ön utan bestod av att man hällde skopor med svalkande vatten över sig, detta är verkligen en härlig känsla (endast positivt menat). Elli passade under denna kväll på att göra sitt andra nattdyk medan vi andra satt och umgicks med de övriga som övernattade på ön.
Imorgon bär det bland annat av till templet Ta Prohm, som en gång för några år sedan var inspelningsplatsen för en utav Tomb Raider filmerna.
Dagens problem - Vi vet inte om vi kommer göra av med alla våra pengar innan resan är slut, middagen kostade bara 8 dollar... för alla fyra.
Dagens tips - Hävda att du är en fattig student från Sverige och få 50 % rabatt.
Viatores
Efter att ha installerat oss på rummen bar det av till ett av de sammanlagt tre templen som vi skulle besöka för dagen. Dessa tempel tillhör de äldsta men även minsta och planen är att vi under tre dagar ska försöka besöka några av alla de templen som finns runt Siam Reap. På de äldsta av dagens tempel sprang vi på en fd. munk och numera lärare som var ivrig att träna sin engelska. Yam visade oss runt på skolområdet och berättade om de olika vanor som munkarna hade samt hur de samverkade med den övriga befolklingen i området. Skolan han undervisade på var öppen för alla, hemlösa som föräldralösa. Vår facination var stor men inget slår hans reaktion då vi berättade att vi i Sverige inte lagar mat över öppen eld och i de flesta fall inte ens med gas. Även efter att Jennifer och Lisa med gester och ord försökt förklara hur en spis fungerar, var frågetecknet fortfarande lika tydligt skrivet i hans panna. Han kunde dock dra slutsatsen att Sverige var ett mycket utvecklat land. Tempeltrippen med våra kära Tuk Tuk förare avslutades med en kaotisk båtfärd på floden genom den hupphöjda fiskebyn med hus på över 10 meters höga styltor, detta för att undervika de kraftiga variationerna i vattenmassor under monsunperioden.
De sista dagarna vid kambodjas kust passade vi på att sola lite extra på stranden, cykla, besöka Riam Nationalpark samt övernatta ute på ön Koh Rong Samloem som ligger två timmar från Sihanoukville med båt. Koh Rong Samloem är definitift en paradis ö med stort P. Här fanns absolut inget annat att göra än att utforska ön, ligga på den helt tomma sandstranden, snorkla, läsa bok i hängmattan eller varför inte bara njuta av den underbara utsikten och ta in lugnet. Med allt detta sagt så är de kanske inte helt överraskande att de enbart fanns elektricitet mellan kl 19:00 till 23:00 med de enda syftet att lysa upp "uppehållsrummet" samt vägen till och från våra bungalows. Nymodigheter som dusch har ännu inte nått ön utan bestod av att man hällde skopor med svalkande vatten över sig, detta är verkligen en härlig känsla (endast positivt menat). Elli passade under denna kväll på att göra sitt andra nattdyk medan vi andra satt och umgicks med de övriga som övernattade på ön.
Imorgon bär det bland annat av till templet Ta Prohm, som en gång för några år sedan var inspelningsplatsen för en utav Tomb Raider filmerna.
Dagens problem - Vi vet inte om vi kommer göra av med alla våra pengar innan resan är slut, middagen kostade bara 8 dollar... för alla fyra.
Dagens tips - Hävda att du är en fattig student från Sverige och få 50 % rabatt.
Viatores
onsdag 18 januari 2012
Kapitel 6 - Sihanoukville, Kambodja
För två dagar sedan satt vi i en skumpig, imitatiosläderklädd buss, på väg till Sihanoukville i Kambodja. De var med vemod vi lämnade den oförglömliga ön Koh Chang kl 7 på morgonen. Efter ca fyra timmar var vi framme vid gränsen och precis som alla varnat för så är samtliga ute efter att lura dig på pengar. Några tar dina väskor och går iväg med dem till andra sidan gränsen för att sedan ta betalt för arbetet. Inte helt konstigt men när man sätter de i förhållande till att vi faktiskt försökte bära dem själva men nekades kan ni förstå irritationsmomentet. Väl på andra sidan gränsen blev dock inte så mycket bättre... Vi klarade oss undan med "tjänster" för ca 50 kr var, inte så farligt, har hört om andra som blivit av med betydligt större summor. Första dagen i detta nya land spenderades på stranden. För somliga (speciellt Lisa) blev detta en smärtsam upplevelse då hon bestämde sig för att tvinna flera delar av kroppen, hon har dock aldrig varit lenare. Nu sitter vi och äter frukost här på Monkey Republic, vårt hotell som kostar hela 21 kr per person men ändå håller hög standard. Planen för dagen är att lägga sig på en annan strand än den igår då den vi var på innan svämmade över av solstolar, parasoll och värst av allt en massa barn som försöker sälja saker. Men vi håller även på att undersöka möjligheterna som finns med att åka ut till någon av alla de öar utanför Sihanoukville som sägs vara helt fantastiska.
Så till hur vi spenderade de sista dagarna på Koh Chang. Efter att ha tagit vårt dykarcert bestämde vi oss för att ta det lugnt i några dagar. Dessa två dagar kantades av kristallblått vatten, prunkande palmer och goda middagar med vänner. Vi blev inbjudna till barbecue av våra nya vänner på dykcentret Dive Adventure vilket blev en mycket trevlig tillställning: dykarinstruktörerna visade sig även ha en talang för matlagning. Det var marinerad kyckling och t-bone i mängder blandat med grillade krabbor, mycket stark/chili soppa med räkor, thaimat, grillat bröd och ris. Tillställningen hölls hemma i deras kollektivboende som delas av en dykarinstruktör, två divemasters, två kontorsnissar och en flickvän. Hur daterat de än låter med kollektiv för män i 25-40 års åldern, kan man ju verkligen förstå varför de bor där. Huset ligger på en sidogata ute på piren i Bang Bao, två meter ovanför vattenytan, med en fantastisk utsikt över Bang Baos hamninlopp och Koh Changs regnskogsbelklädda toppar. Köket smälter ihop med terassen som har både hammock och hängmatta och fungerar även som centrumet i huset. Det var på denna terrass de dukades upp långbord i lördags kväll. Förutom den goda maten bjöds kvällen på många skratt, gitarrsång och skönt umgänge.
Efter våra två dagar av hårt slappande bestämde vi oss för att passa på att dyka en sista gång med våra kära vänner innan vi skulle bege oss vidare. Sagt och gjort. Medan Petra försökte bli kvitt den förkylning som Lisa smittat henne med, simmade de andra runt på botten. Dagens största händelse var när Lisa, Ellie och Jennifer fick se en livs levande havsköldpadda simma fridfullt runt. Den var jätte söt. Kvällen fortsatte i samma goda anda då en på dykarcentret fyllde år och behövde firas. Efter ännu en fantastiskt kulinarisk upplevelse på stranden i White Sand Beach fortsatte vi till Jungle Queen bar/nattklubb. Höjdpunkten var då en av kontorsnissarna intog livescenen och började rappa Pricetag. Publiken, som bestod av de anställda på Dive Adventure och oss, blev helt extatiska och kontorsnissen har aldrig sett mer belåten ut. Efter dessa dagar och kvällar blev det ett snyftigt farväl med många uppmaningar om att återvända snarast.
Nattens problem: Då Ellies supersköna flippflopp blev stulna på en strandbar.
Dagens tips: Tvinna inte bikinilinjen...
Så till hur vi spenderade de sista dagarna på Koh Chang. Efter att ha tagit vårt dykarcert bestämde vi oss för att ta det lugnt i några dagar. Dessa två dagar kantades av kristallblått vatten, prunkande palmer och goda middagar med vänner. Vi blev inbjudna till barbecue av våra nya vänner på dykcentret Dive Adventure vilket blev en mycket trevlig tillställning: dykarinstruktörerna visade sig även ha en talang för matlagning. Det var marinerad kyckling och t-bone i mängder blandat med grillade krabbor, mycket stark/chili soppa med räkor, thaimat, grillat bröd och ris. Tillställningen hölls hemma i deras kollektivboende som delas av en dykarinstruktör, två divemasters, två kontorsnissar och en flickvän. Hur daterat de än låter med kollektiv för män i 25-40 års åldern, kan man ju verkligen förstå varför de bor där. Huset ligger på en sidogata ute på piren i Bang Bao, två meter ovanför vattenytan, med en fantastisk utsikt över Bang Baos hamninlopp och Koh Changs regnskogsbelklädda toppar. Köket smälter ihop med terassen som har både hammock och hängmatta och fungerar även som centrumet i huset. Det var på denna terrass de dukades upp långbord i lördags kväll. Förutom den goda maten bjöds kvällen på många skratt, gitarrsång och skönt umgänge.
Efter våra två dagar av hårt slappande bestämde vi oss för att passa på att dyka en sista gång med våra kära vänner innan vi skulle bege oss vidare. Sagt och gjort. Medan Petra försökte bli kvitt den förkylning som Lisa smittat henne med, simmade de andra runt på botten. Dagens största händelse var när Lisa, Ellie och Jennifer fick se en livs levande havsköldpadda simma fridfullt runt. Den var jätte söt. Kvällen fortsatte i samma goda anda då en på dykarcentret fyllde år och behövde firas. Efter ännu en fantastiskt kulinarisk upplevelse på stranden i White Sand Beach fortsatte vi till Jungle Queen bar/nattklubb. Höjdpunkten var då en av kontorsnissarna intog livescenen och började rappa Pricetag. Publiken, som bestod av de anställda på Dive Adventure och oss, blev helt extatiska och kontorsnissen har aldrig sett mer belåten ut. Efter dessa dagar och kvällar blev det ett snyftigt farväl med många uppmaningar om att återvända snarast.
Nattens problem: Då Ellies supersköna flippflopp blev stulna på en strandbar.
Dagens tips: Tvinna inte bikinilinjen...
torsdag 12 januari 2012
Kapitel 5- Lonely Beach, Koh Chang Thailand
Ojojojojoj nu har vi verkligen kommit rätt. Efter en natt på Ice Beach kände vi att vi kunde unna oss ett 25 kr dyrare boende per person. Hotellet vi bor på nu kostar hela 50 kr natten. Till skillnad från den autentiska Ice Beach har Barrio Bonito egen varm dusch och sittande toalett, pool, supermysig lounge med prunkande palmer, soldäck, hängande äggstolar, biljardbord, fri wifi, bar och restaurang samt härliga ägare. Sa vi förresten att vi alla sover i en STOR bungalow?
Som om inte boendet var bra nog har vi hittat ett fantastiskt dykcenter med mysig båt och med en råskön besättning som definitivt har glimten i ögat. Att få sig en kalldusch strax innan lunch är vanligt förekommande. Till alla föräldrar: trots allt detta är de väldigt proffesionella och sätter vår säker först. Som ett extra litet plus i kanten har de en egen espressomaskin som gör riktigt gott kaffe. Pe-Pe, eller Pern, är vår privata instruktör, en goare thailändare får man allt leta efter. En diveinstructör med världens största leende och med ett lugn som överträffar Yoda är vi i goda händer. Vi är alla nu på god väg till våra certifikat med endast två dyk kvar. Idag var första open water dyken för alla förutom Elli (som nu håller på med advanced) och det var helt amazing! Vi såg en stingrocka, ett stim med barracudor, skorpionfisk, en triggerfish och många fler! Helt otroligt! Fiskar och koraller i all ära men att lägga sig på rygg och se bubblorna från våra regulatorer segla upp mot ytan, 10 meter upp, är lätt en upplevelse i sig. Detta var så mycket bättre än att ta sig igenom alla övningarna i en iskall pool, hej dubbla wet suits, till och med Pe-Pe höll på att få köldskador.
I morse sade vi hejdå till vår vän Ben som på bara fyra dagar gått från att vara en typisk australiensisk sportfåne till en riktig mjukis som pratar om hårfärg och tamponger. Så går det om man bara umgås med fyra tjejer... Citat PADI film: "Meet new friends. Do stuff. Have fun. Under water." Hitills har det faktiskt stämt riktigt bra.
Gårdagens problem: Då aporna äter upp ens kakor när man ligger i poolen med full dykarmundering.
Dagens citat:" A bad day of divig is better then a good day at work."
Good nighit, sleep tigth and don't let the bedbuggs bite. Ha det bäst där hemma!!
Viatores
Som om inte boendet var bra nog har vi hittat ett fantastiskt dykcenter med mysig båt och med en råskön besättning som definitivt har glimten i ögat. Att få sig en kalldusch strax innan lunch är vanligt förekommande. Till alla föräldrar: trots allt detta är de väldigt proffesionella och sätter vår säker först. Som ett extra litet plus i kanten har de en egen espressomaskin som gör riktigt gott kaffe. Pe-Pe, eller Pern, är vår privata instruktör, en goare thailändare får man allt leta efter. En diveinstructör med världens största leende och med ett lugn som överträffar Yoda är vi i goda händer. Vi är alla nu på god väg till våra certifikat med endast två dyk kvar. Idag var första open water dyken för alla förutom Elli (som nu håller på med advanced) och det var helt amazing! Vi såg en stingrocka, ett stim med barracudor, skorpionfisk, en triggerfish och många fler! Helt otroligt! Fiskar och koraller i all ära men att lägga sig på rygg och se bubblorna från våra regulatorer segla upp mot ytan, 10 meter upp, är lätt en upplevelse i sig. Detta var så mycket bättre än att ta sig igenom alla övningarna i en iskall pool, hej dubbla wet suits, till och med Pe-Pe höll på att få köldskador.
I morse sade vi hejdå till vår vän Ben som på bara fyra dagar gått från att vara en typisk australiensisk sportfåne till en riktig mjukis som pratar om hårfärg och tamponger. Så går det om man bara umgås med fyra tjejer... Citat PADI film: "Meet new friends. Do stuff. Have fun. Under water." Hitills har det faktiskt stämt riktigt bra.
Gårdagens problem: Då aporna äter upp ens kakor när man ligger i poolen med full dykarmundering.
Dagens citat:" A bad day of divig is better then a good day at work."
Good nighit, sleep tigth and don't let the bedbuggs bite. Ha det bäst där hemma!!
Viatores
lördag 7 januari 2012
Kapitel 4. Lonely Beach, Koh Chang
Nu är vi på vårt andra boende på den magnifika ön Koh Chang. Sitter på en restaurang, ägd av en dansk, och utnyttjar gratis wifi tillsammans med färsk frukt och mat.
Resan hit var lång och skumpig men luftkonditionerad, så den flöt på bra. Efter ca 7 timmar var det dags att byta bussen mot en färja för att ta sig över det kristallblå vattnet. Första två nätterna bodde vi på Kai Bae i en mysig och "dyr" bungalow vid havet. Dagarna bjöd på sol och bad medans nätterna var fyllda av en eldshow och många timmars sömn, för att vila ut från hetsen i Bangkok. Nu är vi härligt utvilade, några av oss brända (Jeffe och Ellie trots solskyddsfaktor 50!!) och väl stationerade på vår nya strand Lonely Beach. Hotellet, om man nu får kalla det för det, (hostel/djungelhydda är väl ett mer beskrivande ord) är raka motsatsen till vårt förra resort. Höjdpunkten är den svalkande duschen under bar himmel och att Ellie äntligen kunde hänga upp sin hängmatta. Resorten på Kai Bae kostade 3000 bath per natt medan vår nuvarande bungalow kostade hela 400 bath. Låt oss säga såhär: man får vad man betalar för. Men vi kommer byta bungalow efter högst två nätter, beroende på hur denna natt går.
Imorgon bär det av mot en heldag av snorkling och sol med all inclusive. Vi lär nog stanna här ett tag till, planerar att spana in olika dykskolor för att ta våra (alla utom Ellie) dykarcertifikat.
Dagens problem: Man får salt i ögonen då man spelar beachvollyboll i det kristallblå 26, gradiga vattnet. Life's a bitch.
Från oss alla, till Er alla, ett riktigt god 7e januari. Hoppas ni har det bäst där hemma!
Hälsningar
Viatores
Resan hit var lång och skumpig men luftkonditionerad, så den flöt på bra. Efter ca 7 timmar var det dags att byta bussen mot en färja för att ta sig över det kristallblå vattnet. Första två nätterna bodde vi på Kai Bae i en mysig och "dyr" bungalow vid havet. Dagarna bjöd på sol och bad medans nätterna var fyllda av en eldshow och många timmars sömn, för att vila ut från hetsen i Bangkok. Nu är vi härligt utvilade, några av oss brända (Jeffe och Ellie trots solskyddsfaktor 50!!) och väl stationerade på vår nya strand Lonely Beach. Hotellet, om man nu får kalla det för det, (hostel/djungelhydda är väl ett mer beskrivande ord) är raka motsatsen till vårt förra resort. Höjdpunkten är den svalkande duschen under bar himmel och att Ellie äntligen kunde hänga upp sin hängmatta. Resorten på Kai Bae kostade 3000 bath per natt medan vår nuvarande bungalow kostade hela 400 bath. Låt oss säga såhär: man får vad man betalar för. Men vi kommer byta bungalow efter högst två nätter, beroende på hur denna natt går.
Imorgon bär det av mot en heldag av snorkling och sol med all inclusive. Vi lär nog stanna här ett tag till, planerar att spana in olika dykskolor för att ta våra (alla utom Ellie) dykarcertifikat.
Dagens problem: Man får salt i ögonen då man spelar beachvollyboll i det kristallblå 26, gradiga vattnet. Life's a bitch.
Från oss alla, till Er alla, ett riktigt god 7e januari. Hoppas ni har det bäst där hemma!
Hälsningar
Viatores
onsdag 4 januari 2012
Kapitel 3 - Bangkok, Thailand
Nu är snart vår vistelse i Bangkok över. Tråkigt, men till viss del tack och lov i och med att ett av våra rum och i princip hela stan stinker avlopp och torkat kött men vi ska inte klaga. Emil kommer i alla fall inte förbi här, det är vi glada för.
Gårdagen var kaos, rolig men kaotisk! Vi försökte sova in så länge som möjligt. Jet-lagen var inte nådig men Lisa och Ellie lyckades få iväg gruppen, som led av sömnbrist, ut på upptäcktsfärd. Vi tog den lokala färjan ner för floden mot China Town. Denna härliga marknad med pittoreska butiker där kortväxta kineser stod och sålde den senaste skiten. Äkta fake. Det var en mycket trevlig upplevelse men låt oss uttrycka milt att den som inte lider av klaustrofobi eller rädsla för människor och baciller kommer att bli det efter en tur här. Vi ska inte klaga, men så va det.
Touren av staden fortsatte mot den kända Buddahstatyn Wat Trimitr. Höjdpunkten här var, förutom de häfta utsmyckningarna på templet och välpolerade statyn, vår EXTREMT fina klädsel. I templen generellt finns det klädkoder för vad som är lämpligt. Ett stort no-no är bar hud i all dess form och tighta kläder. I 32-gradig värme är så lite kläder som möjligt att föredra för svenska turister. Ni förstår problematiken. Lösningen: man hyr saronger för att skyla knän och axlar det sista nämnda framför allt. Vi ska försöka lägga upp en bild, men vår tekniska förmåga är inte på topp. Låt oss säga såhär, förvänta er det värsta. Vi såg så roliga ut att en Japansk turist tog kort på oss.
Här krullar det av andra backpackers och härligt folk, men vi hade inte förväntats oss att se vakanta ansikten. Petra, Lisa och Ellie blev i vart fall överraskade att se två pojkar från Hjuvik. En stockholmare fick oss att pröva en riktig Thailand Experience när vi, trots att det hos vissa tog emot riktigt mycket, smakade på stekt gräshoppa och en fjärillsarv! Smakade som chips! Läskigt men ändå helt grymt!
Idag har vi tagit en chilldag, men med Jennifer (Jeffe som blivit hennes nya smeknamn, mot hennes vilja) i täten lyckades vi ta en morgontur på floden. Mycket trevligt sätt att starta dagen. Vi hann även med de absolut fantastiska templen Tempel of Dawn och Wat Po (den 46x15 meter stora liggande Buddahn).
Imorgon klockan 8 bär det av med buss och färja till Koh Chang, en idylliskt paradisö på Thailands nordöstra kust. Ska bli härligt att komma vidare från det höga tempot här i Bangkok. Lite tråkigt då vi träffat så många härliga människor men samtidigt ska det bli skönt att bara ligga på en fin strand. Alla utom fröken Sundfeldt behöver sol, inte så lite heller.
Vi får se när vi kommer över Internet nästa gång, men tills des så får ni ha det bäst!
Dagens tips: Ta bussen istället för de dyra Tuck-tuckarna. Västtrafik, släng er i väggen! Vi fyra kunde åka hur långt vi ville för endast 7 svenska kronor! Lätt värt! Ännu en Thailand Experiens!
Kramar
Viatores
Gårdagen var kaos, rolig men kaotisk! Vi försökte sova in så länge som möjligt. Jet-lagen var inte nådig men Lisa och Ellie lyckades få iväg gruppen, som led av sömnbrist, ut på upptäcktsfärd. Vi tog den lokala färjan ner för floden mot China Town. Denna härliga marknad med pittoreska butiker där kortväxta kineser stod och sålde den senaste skiten. Äkta fake. Det var en mycket trevlig upplevelse men låt oss uttrycka milt att den som inte lider av klaustrofobi eller rädsla för människor och baciller kommer att bli det efter en tur här. Vi ska inte klaga, men så va det.
Touren av staden fortsatte mot den kända Buddahstatyn Wat Trimitr. Höjdpunkten här var, förutom de häfta utsmyckningarna på templet och välpolerade statyn, vår EXTREMT fina klädsel. I templen generellt finns det klädkoder för vad som är lämpligt. Ett stort no-no är bar hud i all dess form och tighta kläder. I 32-gradig värme är så lite kläder som möjligt att föredra för svenska turister. Ni förstår problematiken. Lösningen: man hyr saronger för att skyla knän och axlar det sista nämnda framför allt. Vi ska försöka lägga upp en bild, men vår tekniska förmåga är inte på topp. Låt oss säga såhär, förvänta er det värsta. Vi såg så roliga ut att en Japansk turist tog kort på oss.
Här krullar det av andra backpackers och härligt folk, men vi hade inte förväntats oss att se vakanta ansikten. Petra, Lisa och Ellie blev i vart fall överraskade att se två pojkar från Hjuvik. En stockholmare fick oss att pröva en riktig Thailand Experience när vi, trots att det hos vissa tog emot riktigt mycket, smakade på stekt gräshoppa och en fjärillsarv! Smakade som chips! Läskigt men ändå helt grymt!
Idag har vi tagit en chilldag, men med Jennifer (Jeffe som blivit hennes nya smeknamn, mot hennes vilja) i täten lyckades vi ta en morgontur på floden. Mycket trevligt sätt att starta dagen. Vi hann även med de absolut fantastiska templen Tempel of Dawn och Wat Po (den 46x15 meter stora liggande Buddahn).
Imorgon klockan 8 bär det av med buss och färja till Koh Chang, en idylliskt paradisö på Thailands nordöstra kust. Ska bli härligt att komma vidare från det höga tempot här i Bangkok. Lite tråkigt då vi träffat så många härliga människor men samtidigt ska det bli skönt att bara ligga på en fin strand. Alla utom fröken Sundfeldt behöver sol, inte så lite heller.
Vi får se när vi kommer över Internet nästa gång, men tills des så får ni ha det bäst!
Dagens tips: Ta bussen istället för de dyra Tuck-tuckarna. Västtrafik, släng er i väggen! Vi fyra kunde åka hur långt vi ville för endast 7 svenska kronor! Lätt värt! Ännu en Thailand Experiens!
Kramar
Viatores
måndag 2 januari 2012
Kapitel 2 - Bangkok, Thailand
Äntligen framme! Alla väskor kom fram och nu sitter vi allihop i ett utav rummen på Boutique Inn på "Risgrynsgatan" eller Khau San Road mitt i Bangkok.
Efter att ha lämnat gråtande föräldrar och syskon nedanför rulltrappan på Landvetter en väldigt dimmig nyårsdag i Göteborg for vi vidare mot Frankfurt. Första stoppet på den långa nedresan mot syd östra Asien. Väl på Frankfurt boardade vi planet som till vår stora förtjusning hade allt. Stora, sköna stolar, egen Tv med spel, serier, film m.m. Vi fick även fina menyer till maten med dricka till maten. Raka motsatsen till Ryanair! Gött! Dock fick vi inte mycket sömn och mer blir det knappast i storstaden Bangkok...
Bleka och svettiga steg vi av planet och rätt in i en taxi och med våra fina resväskor. Nu ska vi ut och undersöka staden!!!
Dagens tips: Just sak NO! Folket här är väldigt vänliga, men våga säga ifrån.
Efter att ha lämnat gråtande föräldrar och syskon nedanför rulltrappan på Landvetter en väldigt dimmig nyårsdag i Göteborg for vi vidare mot Frankfurt. Första stoppet på den långa nedresan mot syd östra Asien. Väl på Frankfurt boardade vi planet som till vår stora förtjusning hade allt. Stora, sköna stolar, egen Tv med spel, serier, film m.m. Vi fick även fina menyer till maten med dricka till maten. Raka motsatsen till Ryanair! Gött! Dock fick vi inte mycket sömn och mer blir det knappast i storstaden Bangkok...
Bleka och svettiga steg vi av planet och rätt in i en taxi och med våra fina resväskor. Nu ska vi ut och undersöka staden!!!
Dagens tips: Just sak NO! Folket här är väldigt vänliga, men våga säga ifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)